Människor läser nog av olika skäl; för egen del tar jag gärna emot tips på varför jag över huvud taget bör öppna ögonen om morgnarna, och varje morgon dessutom. Lyckligtvis viftar några diktare med handen här i bokhyllan och vill bidra. 

   Som Ryōkan, när han berättar vad som verkligen hände i världen i början av artonhundratalet: Sju granatäpplen i gåva / klyver dem / plockar isär dem / delar dem i två / äter, äter, äter / släpper inget ur munnen! 

   Eller Tranströmer med sitt titta här, helt otroligt! Kanske kan man läsa honom som ett språng, bort, många gör det, men för mig leder han först och främst hemåt: när han sjunger om en bilkö, en manet, att älska med sin fru eller att släntra genom hamnen och titta på fiskebåtarna. 

   Exakt vad Yoko Ono menar vet jag inte riktigt och det är nog en bra poäng, att kartan inte räcker till. Jag följer i varje fall tacksamt hennes instruktioner om att notera ljudet av en sten som åldras eller att spela en not i skogen, mellan 05 och 08, på sommaren. 

   Förhoppningsvis kan någon av mina dikter ge åtminstone ett uns av samma sorts nytta och nöje till sin läsare. 

​

Vänligen, 

Magnus

​